Ryssland och jag

Av Martin Österdahl, författare till Armoton todellisuus (Aula & Co)

På ön Arholma i Stockholms skärgård, där hjälten Max Anger är uppväxt, finns ristningar i klipporna och en stor kanon, inbyggd i berget, riktad ut över havet mot öster. Ristningarna vittnar om terror, om de så kallade Rysshärjningarna på 1700-talet då Peter den Stores flotta satte husen i brand och människor flydde i panik. Kanonen var under kalla kriget en viktig del av skyddet av den svenska huvudstaden. Att människorna längs kusten sover med ett öga öppet mot öst är en gammal svensk legend. Ryssland är arvfienden och skräcken för ryssen daterar sig långt tillbaka i tiden, innan kommunism och Sovjet.

Jag hade förmånen att resa genom Östeuropa som ung, tack vare musiken. När jag kom innanför järnridån förbluffades jag över mina möten med levnadsglada och gästvänliga människor som i vår värld kallades för fienden. Jag fascinerades över hur Europa kunde innehålla två världar. Att vår kontinent var delad i mitten av en mur genom Berlin och att alla som försökte ta sig över den muren sköts till döds. Jag bestämde mig för att jag ville förstå mig på detta, för att kunskap är motgiftet till rädsla.

Rädslan över ett tredje världskrig och atomvapen fanns alltid där i min uppväxt i Stockholm, där krigslarmet testades och dånade ut över staden klockan tre varje första måndag i varje månad. Sverige var och är neutralt, men det talades aldrig om något annat hot än det från öster. Supermakterna USA och Sovjet tävlade mot varandra i vem som kunde förinta världen flest gånger om och Sverige var en grå zon för underrättelseverksamhet för båda sidor och en plats för kompromisser och hemligheter.

Idag är Rysslandskräcken i högsta grad aktuell igen. Putin, den unge president som väst satte så stort hopp till när han tog över efter Jeltsin år 2000, har rustat upp sin militär, annekterat delar av Ukraina och möjligen till och med påverkat presidentvalet i USA. Precis som under det kalla kriget håller Ryssland sin omvärld gissande. Alla försöker förstå hans agerande, förtvivlade över att ryssarna inte vill vara som vi.

Men Ryssland är inte bara hot. I allting som jag är intresserad av, som sport, litteratur, musik, konst, teater, med mera, är Ryssland en fascinerande högkultur. Ett Europa utan Ryssland känns otänkbart. Därför kan man tycka att det är konstigt att vi har så lite utbyte och dålig förståelse för vårt stora grannland i öst.

Många människor i Ryssland känner att freden efter Kalla kriget har varit dyrköpt. Fredsvillkoren gick ut på att de skulle införa en liberal marknadsekonomi och västerländska värderingar. När Sovjet föll samman skyndade experter, inte minst från Stockholm, till Moskva för att införa demokrati uppifrån och marknadsekonomi med något som kallade chockterapi. Det blev ett stålbad för den ryska befolkningen. Många fick det värre än under Sovjettiden. Friheten var inte värt någonting, när de spenderade den som slavar. Ett fåtal lyckades bli världens rikaste män, med liv i överflöd som påminner om Saudi- Arabiska oljeshejker.

Att Putin åter lyckas hävda Rysslands respekt i världen genom bland annat Syrienkriget och annekteringen av Krim har återupprättat lite av den sårade ryska nationalsjälen. Östeuropas inträde i EU och NATO sågs som provokationer. Ukrainas närmande till EU medlemskap blev droppen som fick bägaren att rinna över. I den ukrainska huvudstaden Kiev finns de historiska rötterna till det ryska imperiet. Att Kiev skulle falla i händerna på fienden NATO, är ur rysk synvinkel oacceptabelt.

Med sina fascinerande människor och historia, är Ryssland en aldrig sinande källa av spännande berättelser. I dagens Ryssland känns det som att ingenting är sant och allting är möjligt. Och allting sker i vår granngård, mindre en än timmes flygresa bort.

I Be aldri om nåde tvingas Max Anger till Sankt Petersburg för att finna sin kidnappade flickvän. I spåren efter henne kommer han i kontakt med en hemlig organisation och en gränslös ondska. De onda krafterna visar sig även ligga bakom en märklig händelse i svensk historia – den Sovjetiska bombningen av Stockholm i februari 1944 – en händelse som förseglat Max Angers familjs mystiska och tragiska öde. Dåtid och nutid flätas samman. För att skydda sitt land och rädda sin kärlek måste Max omvärdera allt han vet om sig själv.

Jag hoppas att ni får mycket glädje av att läsa den.

Stockholm 2017-03-15
Martin Österdahl

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *